Isen

Isen. -hur man blir cool


Skolan är grottan där insekter väntar. Ålandes i gyttjan och grymtandes i surret gnider de sig i svärtan. Med smuts gör de allt för att sänka sin kroppstemperatur. För att bli coola. Insekterna vet ingenting, de tror. De tror de kan bli kyligare genom att ta på varandra, rullandes i gyttjan tror de. De gnider sig mot en frostigare insekt, ständigt hoppas de på att bli kalla. De tror att de kan bli is, de tror de kan bli coolare genom att gnida sig, de tror de kan bli så mycket genom att vara med kallare insekter. Eleverna är rädda, rädda för att halka efter, sjunka ner i gyttjan och bli inbäddade i värmen. En ser en annan med is, genast ett leende, ett blink, och en bra frisyr. En annan ligger djupt nersjunken i leran. En titt på termometern och.., bort, för varm, bort så jag inte smälter. Grottans kalla väggar skall forma insekterna till fjärilar, men insekterna söker sig mot puppornas förlovade rike, mot frysboxen, mot coolare än cool, mot fulländning, mot MTV. Cool blir man genom självinsikt! Och vilja. Jag dras mot coolheten, mot isen, mot MTV. Jag vill känna dess frostiga knivar mot min redan rödsprängda kind - vill ha blickar vart än jag går och än en gång uppleva det obehagliga, ruset, smärtan det krävs för att ligga på topp. Jag dras mot isen. Jag vill vara isen. Jag vill vara cool. jag är så töntig. Men jag vet det, jag är så cool!