Skrapsår

Jag har skrapsår på knäna. De läker, sakta men de de läker. De rivs dock upp då och då, otur idag men andra dagar, nej. Ofta för att jag är så dum att jag är där och pillar, river bort skorpor. Det gör ont. Vet att det bara blir värre men jag gillar att pilla. Jo det är äckligt och blir bara värre men tyvärr, jag har för dålig kontroll över mig själv.

Precis som mitt andra sår. Såret jag skar i mig själv den dag jag skar bort dig från mig. Hålet ensamheten lämnat mig. Det läker, men ibland rivs det upp. Ibland pillar jag alldeles för mycket. Jag tänker på dig, tittar och gråter över mitt sår. Upprivet och blodigt kan jag inte annat än låta mina tårar falla. Ibland saknar jag dig mer än allt.

Men jag läker! Sakta men säkert blir mina sår mindre, kroppsliga som själsliga. Snart är jag hel!